Jag fick mannen i mitt liv, vilken fantastisk dag! Även den var kantad av sjukdom både hos barn och man...
Plugget gick toppen men ledde tyvärr INTE till något jobb (än)
Jag har dock fina vänner, ta åt er ni som vill ;-)
Jag har kämpat med A-kassan i 3 mån innan det hände något...
Det absolut jobbigaste i år var att min kära farfar gick bort....
Han var den som visste allt och före alla andra... Mina graviditeter, min ängslan för framtiden, mina lyckorus... Ja han var den som jag berättade allt för... Minst en gång i veckan ringde jag honom, kan säga att det är väldigt tungt när man inser efter man tryckt fram nr att det inte kommer vara någon som svarar....
Gör väldigt ont i hjärtat, gråter ofta pga saknad..... Min tröst i det hela är att han nu äntligen är hos min farmor.....
Min make har blivit uppsagd, mindre upphetsande.
Så har den ångest fyllda helgen varit på besök, julen. Får man säga att man inte tycker om det? Jag kämpar hårt med att finna julstämning men den infinner sig ALDRIG. Var i kyrkan julafton, vackert! Men tårarna föll hela tiden, hade inte vår fina präst Anna sagt några tröstande ord direkt vi kom in så hade jag nog kunnat kontrollera flödet, men icke!
Barnen var väldigt nöjda efter tomtens besök ( Julias enda kommentar : Du var mig en smal tomte )
Imorgon stundar ett firande av det nya året. Det bästa med det är att vi ska vara med bästa Jolfssons och bjufsingarna ;-)
Ja vi får väl se vad nästa år har i beredskap för oss
